Bakom det nuvarande högaltaret i det som var nunnornas kor står ett altarskåp med en skulptur som föreställer den sörjande Maria. Kristus har tagits ner från korset och lagts i hennes knä. Maria håller ömt om hans stela och sårade kropp och betraktar honom stillsamt med kärlek och medlidande. Motivet som kallas pietà har fått namn efter italienskans ord för medlidande, fromhet.
Askebys pietà är ett nordtyskt arbete, skulpterad i ek. Marias gyllene klänning och vita mantel med det blå fodret faller i mjuka, svepande veck. Likaså faller det vita doket mjukt över hennes långa, utslagna hår. Denna innerliga skildring av en sörjande moder är framställd i den behärskat känslosamma stil, kallad Den sköna stilen, som utmärker den sengotiska stilfasen under 1400-talets första hälft.
Pietàn är placerad i ett altarskåp av furu vars ursprungliga sockel, ryggstycke (dorsale) och takparti (baldakin) ännu är bevarade. Hörnstolparna är däremot nya. Pietàn är sannolikt anskaffad till återinvigningen 1444 för att pryda ett mariaaltare i nunnornas kor. Altarskåpet har haft två vikbara dörrar som har kunnat stängas om pietàbilden.
I Östergötland finns fem fristående medeltida pietàskulpturer. Förutom denna har kyrkorna i Herrestad, Klockrike, Kristberg och Åsbo en pietà som är ungefär samtida med Askebys. Av dessa fem är Askebys pietà den bäst bevarade trots att den inte alltid varit lika uppskattad som nu. Kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren fann vid en inspektion i kyrkan 1846 att skåpet låg under veden i kyrkboden. I november 1864 beslutade kyrkostämman i Askeby att skänka pietàn, som de kallade ”ett skulpturarbete föreställande Frälsarens och Mariae bilder i ett så kalladt Altarskåp”, till Antikvitetsakademien i Stockholm, dåtidens motsvarighet till Statens historiska museum. Det var ett beslut som dessbättre aldrig blev genomfört. Läs mer om piètan i Nytt ljus över Askeby kloster.
SG