Kvinnoklostren levde inte så isolerat som man ofta framställer det. De hade ekonomiskt och moraliskt stöd av faderabboten i Alvastra, men i varje fall för Askeby var biståndet från världsliga stormän och från Linköpingsbiskopen av större vikt. Vi har också ett tydligt exempel från Askeby som visar att klostret engagerade sig i storpolitiska frågor.
1100- och 1200-talens korståg till det Heliga landet har ju av flera skäl blivit de mest omskrivna. Under 1300-talet kom emellertid korstågen att bli en del av Europas politiska liv i och med att olika program antogs för att dels sprida den romersk-katolska läran till alla delar av Europa dels för att möta turkisk expansion i Spanien, i Preussen, i de baltiska länderna och i Ryssland. Så gav t.ex. kung Magnus Eriksson 1346 sitt stöd i kampen mot ”Guds fiender, turkar eller ryssar” och sökte med att sända biskopen i Åbo abboten i Alvastra till Rom få fram en korstågsbulla.
Stampen bär det påvliga vapnet – två korsade nycklar under en påvlig tiara.
Norden blev vartefter av allt större betydelse i missionsverksamheten i norra Europa. Ett enat Norden var en viktig part varför påven under 1400-talet sökte medla i de dansk-svensk-norska unionskonflikterna. Den turkiska expansionen i Medelhavsområdet ledde så fram till en av de stora kulturchockerna i europeisk historia – 1453 föll Konstantinopel. Nu blev det allvar. Den påvlige legaten markerade bland annat vid ett snabbinkallat möte i Regensburg 1454 att danskar, svenskar och norrmän levde i världens ände och bara med ”intresse av sig själva”. Nu fick det vara slut med det.
Vid sidan av de politiska förhandlingarna igångsattes på 1450-talet stora insamlingar i Norden. Ledaren för de nordiska kontakterna, Marinus de Fregeno, har identifierats genom att han råkade lämna, eller glömma, sin sigillstamp i Roma kloster. Han företog under flera år mycket omfattande insamlingar från allmänheten, ofta med klostrens hjälp. Den 29 maj 1462 sände han ett avlatsbrev till abbedissan i Askeby, Anna Jacobi, med ett tack för stödet av försvaret mot turkarna. En månad senare återkom han en månad ett tack, inte bara till abbedissan själv, utan också till de nitton nunnorna för deras bidrag till försvaret av den katolska tron. Historikern Janus Möller Jensen ser i boken Denmark and the Crusades. 1400-1650 (s.102) breven som en av många bekräftelser på att klostren inte var isolerade utan engagerade i stora samhällsfrågor.
Läs mer om Marinus de Fregenos avlatsbrev till Askeby och Vreta i KLOSTREN I VRETA OCH ASKEBY 1462