Föreningen har fått en mycket intressant tavla i gåva av Åke och Kerstin Engberg, Norrköping till minne av Åkes far Knut Engberg som var lärare och kantor i Askeby till 1961.
Konstnären heter Viking Forsberg (1910-1994). Efter sin utbildning vid Reklamkonstskolan och Högre konstindustriella skolan i Stockholm tjänstgjorde han som brandman i Norrköping. Han kunde utöva sin konstnärliga verksamhet jämsides med brandmannayrket tack vare att han fick disponera en ateljé på brandstationens vind. Då han pensionerades vid 55 års ålder blev han konstnär på heltid. Hans motivkretsar var landskap, stadsmiljöer, porträtt och arbetsprocesser (från Rejmyre glasbruk t.ex.). Han ägnade sig främst åt grafik, särskilt träsnitt, och måleri.
Viking Forsberg är representerad på museerna i Norrköping och Linköping och i olika landsting. I Norrköpings brandstation har han utfört en väggmålning.
Motivet i vår tavla tillhör inte Viking Forsbergs vanliga motivkrets. Är det ett resultat av hans intresse för historia och sevärdheter, hustrun ville till exempel gärna besöka kyrkor? Eller finns någon annan förklaring till att han valt detta speciella ämne? Den frågan har vi ännu inte lyckats besvara. Så vi får tills vidare nöja oss med att se på vad tavlan föreställer.
Vi ser en man i en rätt enkel men förnäm klädsel av medeltida snitt. Han är klädd i en blå mantel med rödkantade hängärmar. Mannen sträcker fram ena benet och visar att han bär moderiktiga, smala och spetsiga skor. Den kantiga huvudbonaden skulle kunna vara en så kallad biretta, som den katolska kyrkans män och andra akademiskt lärda brukar bära. Framför mannen står tre kvinnor, två är svartklädda och en har en blå dräkt. De tar emot hoprullade ark. Det handlar troligen om något slags diplom, ett medeltidsbrev eller en bulla, en påvlig kungörelse.
Till vänster ses Askeby klosterkyrka och två nunnor. Av dräkterna framgår att det inte är några cisterciensnunnor, utan förmodligen benediktinnunnor. Vågar vi tro att konstnären har valt att avbilda dem som benediktinnunnor i deras svarta dräkter för att markera att motivet utspelar sig någon gång före 1200-talets början? Det antas nämligen att Askebys ursprungligen benediktinska nunnor då övergick till cisterciensorden.
I bildens högra del ser vi en grupp vita byggnader med stora, stående vattenhjul, så kallade hjulkvarnar, vid stranden av ett forsande vattendrag. Bakom dem tornar en borgliknande byggnad upp sig. Den framträder inte lika tydligt som kvarnarna utan är mer höljd i dunkel. Det gäller både bildligt och bokstavligt talat. Men låt oss börja med kvarnarna.
Askeby kloster ägde både kvarnar och fiskevatten i Norrköping i det som idag kallas Industrilandskapet. I Norrköpings stadsmuseum finns en modell av hur detta område kan ha tett sig under medeltiden. Vattendraget, som nu heter Motala ström, bildar fall där det fanns ett givande fiske av framförallt lax och ål. Vid fallen anlades ett stort antal kvarnar. I Carl Milles staty av Louis De Geer skildras De Geers betydelse för industrins framväxt i Norrköping. Där finns också de betydelsefulla kvarnarna med. De har med största sannolikhet varit förebilden för kvarnmotivet i vår tavla. Men när det gäller borgen har Viking Forsberg varit tvungen att skapa en i fantasin, eller möjligen inspirerats av det borgliknande vattentornet i närheten av sin arbetsplats, brandstationen. Någon riktig borg finns inte i Norrköping och har förmodligen aldrig funnits. Den borg som konstnären haft i åtanke är förmodligen den mytiska befästningen Knäppingsborg som lär ha funnits på området Knäppingen vid Gamla bro. Den var viktig att ha kontroll över för över den passerade en av de få landförbindelser som fanns mellan Östergötland och Sörmland.
Slutligen ses i tavlans nedre, högra hörn en grupp kvinnor som tycks böja sig i tacksamhet och ödmjukhet.
Vad är det tavlan berättar? I brist på dokumentation om tavlan och konstnärens avsikter vågar vi bara anta att vi här ser när sändebudet från påven Lucius III (påve 1181-1185) överlämnade en bulla till Askeby klosters abbedissa och nunnor. I bullan stod skrivet att påven godkände att Sankt Olofs kyrka i Norrköping och Svinstads kyrka (nuvarande Bankekind) tillhörde klostret i Askeby ”såsom annex till evärdlig besittning”. Detta innebar att abbedissan i Askeby hade rätt att tillsätta kyrkoherde i dessa kyrkor. Nu ser vi varken Sankt Olofs eller Svinstads kyrka på tavlan, bara Askebys. Men det står också skrivet att klostret hade ägorätt till fiske i strömmen i Norrköping. Det handlade som nämnts främst om vandrande fisk såsom lax och ål, men också om id och sik.
Det är också tänkbart att det är en annan av klostrets välgörare som avbildats, nämligen kung Karl Sverkersson som 1162 skänkte flera landområden i Norrköping. Då är det ingen biretta mannen bär utan en krona som mycket liknar den som Karl Sverkersson bär på sitt sigill.
Med konstnärens frihet har Viking Forsberg skildrat en viktig milstolpe i Askeby klosters historia. Även om vi inte med bestämdhet vet vilken händelse konstnären velat skildra, framgår det ändå tydligt av motivet att det har funnits en nära förbindelse mellan Askeby kloster och Norrköping och att denna har förmedlats av en högt uppsatt person.
Föreningen Askeby kloster vänder sig också med tacksamhet mot Norrköping och några av dess invånare och riktar ett varmt tack till Åke och Kerstin Engberg för den mycket uppskattade gåvan samt till konstnärens dotter Berit Jonsson och förre museichefen Bo Sylvan för alla värdefulla upplysningar!
Ett svar på ”Viking Forsberg”