I Askeby liksom i Vreta etablerades under 1100-talet ett kloster för kvinnor.
Askeby blev emellertid ”förlorarnas kloster”, såväl i kyrklig som i politisk mening. Det skadades redan under klostertiden och förstördes slutgiltigt efter reformationen. Klostret kom nu att i hög grad anonymiseras. De släkter som givit det sitt stöd hade förlorat det politiska spelet. Klostret raserades, teglet återanvändes och klostergården omvandlades till en vändplats för hästtransporterna till den del av kyrkan som användes som spannmålsmagasin från 1770-talet. Vändplatsen utvidgades. Det ledde till att delar av den östra klostermuren revs. Askeby spannmålsmagasin blev till stor nytta för socknen som mötesplats för bönder från fyra härader – litet av en ny storhetstid för socknen.
Det enda som finns kvar av klostret är kyrkan, numera kallad Askeby klosterkyrka, och några grundmurar i södra delen. Klockboden ”räddade” en del av dem när det byggdes för att ersätta kyrktornet som rivits efter en förödande kyrkobrand 1609. Den första uppgiften i det virtuella återuppbyggnadsarbetet var att söka ge en bild av klostret. En arkeologisk undersökning behövdes. Under ledning av arkeologer från Riksantikvarieämbetet genomfördes år 2002 en utgrävning och en geofysisk genomsökning av området sedan Länsstyrelsen beviljat anslag. Resultatet ligger till grund för markeringen av korsgångar och klosterbrunn.
Men det behövdes mer underlag! Experter inom olika ämnesområden kontaktades för att medverka i projektgruppens bokutgivning där underlag samlades. Askeby, klostret och bygden från 1999 kompletterades med Askeby kloster – om klostertid och klosterliv, 2008 och Nytt ljus över Askeby kloster, 2010.
Med stöd av studieförbundet Sensus genomfördes 2006 en studiecirkel med ett tjugotal deltagare från trakten som studerade klostret och bygdens utveckling under medeltiden, med tonvikt på 1400-talet.
2006 arrangerade projektgruppen tillsammans med Institutionen för religion och kultur vid Linköpings universitet ett seminarium om Askeby kloster. Experter från Riksantikvarieämbetet i Stockholm och Linköping deltog tillsammans med personal från Östergötlands museum och forskare från universitetet. Flera av dem bidrog sedan med artiklar och rapporter.
Ekonomin löstes genom bidrag från Westman-Wernerska stiftelsen, Stiftelsen Alfa, Kyrkorådet i Askeby, Askeby hembygdsförening, Kultur– och fritidsnämnden i Linköpings kommun, Lagerfeltska stiftelsen, Linköpings stift/Åkerbo kyrkonämnd och Östsam.
Projektgruppen hade tidigare kommit i kontakt med företaget Sciss AB, som på uppdrag av Linköpings universitet och Garnisonsmuseet hade utvecklat en dataanimering av området Tinnerö på det gamla övningsfältet söder om Linköpings stadskärna. Deras erfarenheter bedömdes vara en god utgångspunkt för arbetet med klostret. 2006 lades med kommunens hjälp en beställning på en dataanimering av Askeby kloster år 1444. Också för Sciss sågs arbetet vid den här tiden som en utmaning, här gällde att ”testa potentialen hos den här marknaden där man förenar fundamentalt olika kulturer”.
Syftet med projektet har hela tiden varit att visa hur klostret och bygden/samhället har interagerat. Det var därför viktigt att visa hur omgivningarna såg ut. Överstad by valdes som exempel på en by nära det gamla klosterområdet. 2010 utvecklade Interactive Institute en visualisering av byn Överstad. I den har man till exempel utgått från äldre kartmaterial för att skapa en bild av åkrarnas utseende och läge och för att visa vägarnas sträckning.
Läs mera om arbetet och tankarna bakom visualiseringarna av Askeby kloster och Överstad by i boken Nytt ljus över Askeby kloster.