Efter reformationen påbörjades rivningen av Askeby klosters samtliga byggnader utom kyrkan som nu är församlingskyrka. I sommar har för första gången någonsin en större arkeologisk utgrävning inom klosterområdet ägt rum. Den föranleddes av en planerad utbyggnad av ortens skola som ligger i utkanten av området. Enligt den äldsta, ännu bevarade kartan från 1698 var det platsen för trädgårdsodlingar som med största sannolikhet fanns där även under klostertiden. Arkeologerna förväntade sig därför att i de medeltida odlingslagren finna växtdelar som kan avslöja vad som en gång odlades i klostrets köksträdgård. Men de gjorde också andra intressanta fynd!
Tack vare att utgrävningen skedde just i utkanten av klosterområdet fann de strukturer och föremål som de troligen inte hade funnit vid en konventionell, arkeologisk klosterundersökning. Intill några stolphål och ett dike fann man grunden till en byggnad som kan ha varit klostrets gästhus. Man fann också resterna av en kalkbränningsugn och två brunnar. Lösfynden utgjordes mest av djurben och skärvor av importerade stengodskannor. Till de mer fantasieggande fynden hörde kammar och nålar av ben, en glaspärla och ett stycke blybleck med ett präglat kungahuvud. Fältarbetet är nu avslutat och vi väntar med spänning på analysresultaten!
Läs mer och se bilder från utgrävningen här
.
.
Arkeologins dag 26 augusti
Arkeologidagen arrangeras av Riksantikvarieämbetet varje år runt om i Sverige då man presenterar aktuella utgrävningar. I år ägde den dagen rum bara några dagar efter det att arkeologerna i Askeby hade avslutat sitt fältarbete. Riksantikvarieämbetet UV Öst och Föreningen Askeby kloster svarade gemensamt för dagens program. Arkeologerna Karin Lindeblad, Maria Petersson och Rikard Hedvall redogjorde för den genomförda utgrävningen i klosterområdet och visade de fynd som gjorts. Klostervisualiseringen visades, böcker såldes och kaffe serverades.
Lite senare under hösten när allt registrerats skickades jordprover, fiskben och dendroprover från brunnarna iväg för analys medan annat undersöks på hemmaplan. Dit hör till exempel ett stycke blybleck från 1300-talet med en kungabild som nog är tämligen unikt enligt Karin Lindeblad. Hon har skickat förfrågan om vad det kan vara till kolleger och till statsheraldikern. Vi ser fram emot att framåt våren få veta vad man under 13- och 1400-talen ägnat sig åt vid Askeby kloster, vad man odlat, vad man ätit. Detta var den första, större arkeologiska utgrävning som gjorts i klosterområdet. Men ännu ligger mycket förborgat i jorden.
.
.
.
,
,
15 maj Besök av landshövdingen
Besök av landshövding Elisabeth Nilsson
Tisdagen den 15 maj 2012 bjöd föreningen in bl.a. vår landshövding Elisabeth Nilsson till Askeby för en presentation av föreningens verksamhet. Övriga inbjudna gäster var Bertha Ekstrand Amaya från Kultur- och samhällsbyggnadsenheten på Länsstyrelsen, kyrkoherde Fredrik Lennman och Katarina Sandström Blyme, informationsansvarig i Åkerbo pastorat samt Margareta och Björn Hagvall.
Vi började dagen med samling i solen utanför kyrkans södra sida där ordförande Hans Palmlöf hälsade alla hjärtligt välkomna och fortsatte med att orientera om föreningens ursprung och tillblivelse utifrån det särintresse som utgör grunden för föreningens verksamhet. Hans redogjorde även kort för föreningens syfte att ”levandegöra klostrets historia” och de olika aktiviteter som förekommer för att uppnå detta syfte.
Sven Hellström fortsatte sedan med att beskriva den yttre miljön kring kyrkan och de delar av klostret som ligger under markytan. Vi fick även en historiskt intressant tillbakablick på klostret och bygden och vi fick höra om många intressanta historiska samband och händelser och om många mäktiga familjer och stormän som har haft betydelse för klostret och bygden både under klostertiden och långt senare. Därefter tog Susanne Glöersen över för en orientering om det nuvarande kyrkorummet och de olika angränsande kyrkorum som fanns under klostertiden.
Så blev det dags för en av dagens höjdpunkter nämligen att se på vår klostervisualisering. Av kommentarerna kunde vi utläsa att våra gäster uppskattade detta mycket. Vi förflyttade oss sedan åter till kyrkorummet där Susanne fortsatte med att berätta om de unika inventarier som finns kvar sedan klostertiden. Hon berättade speciellt om triumfkrucifixet, pietàn och om altarbrunet men även om dopfunten och de berömda träfigurerna. Så blev det dags att äta lunch. Marie Johannesson och Lotta Kassman, värdinnor för församlingens soppluncher, hade lagat en mycket god gulaschsoppa med tillbehör. Förutom ytterligare information och trevlig samvaro kring bordet passade Håkan Neckman på att berätta lite om förstudier och implementering av vår IT-baserade visualiseringsapplikation som har rönt stort intresse.
Innan vi skildes framförde Elisabeth Nilsson ett stort tack för den fina dagen. Hans lämnade en låda med vår bok Nytt ljus över Askeby kloster till landshövdingen och en låda till Åkerbo pastorat och Susanne lämnade ett exemplar av europeiska förbundets nyutgivna guidebok över cisterciensiska klosterplatser Cistercian Sites in Europe till landshövdingen. Sammanfattningsvis kan vi se tillbaka på en mycket fin dag med bra information, givande diskussioner, trevlig samvaro och god mat.
.
.
.
.
.
25 mars 2012
Årsmöte i församlingshemmet i Askeby.
Efter årsmötesförhandlingarna berättade Susanne Glöersen om Marie bebådelse som motiv i bildkonsten. Hon började med att visa den äldsta bilden som är från 200-talet. Vid den tiden avbildades ärkeängeln Gabriel utan vingar. Givetvis kom Askebys egen Maria med i bildkavalkaden som sträckte sig ända fram till Andy Warhols bebådelsebild från 1983. Till den hämtade han inspiration från Leonardo da Vinci. Susanne avslutade med att berätta att vårlöken från början hette vårfrudagslök.
Monika Minnhagen-Alvsten tog över och visade bilder på kistebrev, enbladstryck, som blev mycket populära hos allmogen under 17- och 1800-talen. I Skåne och Halland fästes de på insidan av klädkistorna till ägarens förnöjelse och uppåt landet kunde man hitta dem i stugor och på krogväggar. Tryck med bibliska motiv var vanliga. Lite folkliga traditioner kom också med. På vårfrudagen skulle man springa barfota runt husen för att få fina fötter under sommarhalvåret. I de sydöstra delarna av Sverige tänkte man att tranan skulle komma med ljus i näbben. Detta var för att understryka att att barnen skulle lägga sig medan det ännu var ljust. Tranan kunde också komma med godis till barnen.
Eftermiddagen avslutades med en spaning efter den tid som flytt med hjälp av ett bildspel från 2011 där medlemmarna kunde återuppleva många av föregående års programaktiviteter.
.
13 augusti 2011
Landskapet berättar. En vandring i Askebybygden.
Lördagen den 13 augusti anordnade föreningen en exkursion för att studera utvecklingen av natur- och kulturlandskapet i en del av Askebybygden. Exkursionen skall ses som en första presentation av ett projekt i föreningens regi som syftar till att – så långt det nu går – beskriva den region klostret verkade i under sin drygt 350-åriga tillvaro. Samlingen skedde vid Överstad Källgård. Vädret var det bästa tänkbara.
Sven Hellström hälsade ett 40-tal deltagare välkomna.
På skärmar bakom det före detta svinstallet presenterade Erik Berggren tre olika kartor. Den första i skala 1:10 000 omfattade ett rektangelformat området mellan Örtomta och Linköping och illustrerade med blå färg en tolkning av omfattningen av det vattenlandskap som före mänskliga ingrepp men också naturliga processer dominerade stora delar av området. Till grund för tolkningen ligger huvudsakligen höjdkurvor, jordarter och mer eller mindre tydliga naturliga trösklar över låglinjer i landskapet. En sådan tröskel finns i Örtomtaåns dalgång norr om Vistlöt , en annan i dalgången öster om Holmetorp och en tredje vid vadet strax öster om Askeby . Dessa trösklar stod länge emot vattentrycket från något högre belägna områden i söder och sjöar, sankmarker och översvämningsområden var vanliga upp till 65-metersnivån.
Ett äldre vittnesbörd om detta bär namnet Vadet och ett yngre den numera ”torrlagda” stenvalvbron vid Vadet, strax under nyssnämnda nivå. På den första kartan markerades också olika typer av fornminnen och medeltida gårdar och byar. Genomgående indikerar dessa markeringar att den äldre bebyggelsen låg över 65-metersnivån.
De två andra mer översiktliga kartorna i skala 1:100 000 omfattade det triangelformade området mellan Linköping, Norrköping och Söderköping. Den ena visade utbredningen av skilda typer av fornminnen, den andra förekomsten av medeltida gårdar. Slående är att områden med fornminnen i regel också innehåller medeltida gårdar men att bebyggelsen koncentrerats. Slående är också att stora områden som saknar fornminnen koloniserats under medeltiden även om gårdarna ligger glest.
Det var i detta landskap som klostret började verka. Efter Eriks information vid Överstad Källgård, tog vi oss med bilar till Källgården och vidare därifrån till fots till torpet Hagalund där vi möttes av framdukat kaffe och hembakat, liksom information om platsen och dess tidigare innevånare, förmedlad av Sven Hellström. I ett underbart fint och soligt väder tog vi oss därefter an en vandring i skogen under ledning av Gert Franzén.
Första stoppet gjordes uppe på kullen ovanför torpet, till synes i en vanlig skog, men där var marken egendomligt stenfri för detta höga terrängläge. Gert berättade att vid mindre grönskande mark, höst eller vår, kunde man där se åkerytor från bronsåldern. Vad som saknades var den röjningssten som med nödvändighet borde finnas intill åkrarna. Förklaringen till stenfriheten fick vi strax när vi ett stenkast bort fick se ett mycket stort gravröse från bronsåldern, ca 3000 år gammalt.Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.
Vandringen gick vidare och inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten. Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.
Inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten.Efter vandringen längs vägen anträdde vi fornborgen på Källtorpsberget. Gert berättade att han vid tidigare granskningar av borgen blivit förbryllad över dess form och karaktär. Lösningen visade sig vara att det är två fornborgar som sitter ihop. Den äldre delen ligger kring berget i nordväst, den något yngre ner mot sydost. Det är inte möjligt att veta varför man gjorde så, men den troligaste förklaringen kan vara att den äldre borgen blev för liten i den starkt expansiva mellersta järnåldern, 0 – 550 e.Kr, då båda borgarna byggdes. Fornborgarna var ju samlingsplatser för bygdens folk, oftare än försvarsanläggningar, och det behövdes utrymme innanför murarna.
Från ett ställe med fin utsikt berättade Erik om det tidigare vattnet i landskapet och hur det hade förändrats genom både naturens och människans ingrepp. Vid vägen tillbaka till bilarna följde vi den gamla och ofta rätt mäktiga fornborgsmuren i öster, där även en mur från 1800-talet blandar sig i. Denna yngre mur ser helt annorlunda ut och man såg tydligt att fornborgens mur har fått släppa till stenar till bygget.
Vid skärningen mellan dessa murar tackade vi varandra för en trevlig tur och äntrade hemfärden.
Sven Hellström, Gert Franzén och Erik Berggren summerar dagens exkursion och diskuterar det fortsatta arbetet med kartläggning av senare skeden av landskapet Östanstång.
Information om dessa och alla andra kända fornlämningar finns på http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html.Lämplig karta med fornlämningar finns på http://gise.lst.se/gise/default.asp
