Askeby Klosterförening har till syfte att lyfta fram det okända cisterciensklostret i Askeby och visa på nunneklostrets betydelse för östra Östergötland.
Söndagen den 18 november 2018 samlades klostervänner i församlingsgården för att ta del av något av allt det som hänt med Askeby kloster sedan 1998 då cisterciensorden firade sitt 900-årsjubileum.
Sammankomsten inleddes med Karin Svensson Nygrens välkomstord och hälsningar till de närvarande. Anna Bergman berättade därefter om hur den av församlingen och hembygdsföreningen anordnade Jubileumsveckan för tjugo år sedan inspirerade en grupp initiativrika personer till att lyfta fram det nästan bortglömda Askeby kloster. Lars Eliasson berättade om hur man förberedde sig för att kunna bygga en trovärdig, visualiserad version av klosterområdet som legat på kyrkans södra sida. En omfattande uppgift eftersom byggrester ovan jord i princip saknas. Tidigt valde man att information om klostret i huvudsak skulle spridas via nätet. Gunnar Bergman redogjorde för föreningens hemsida och om hur och av vilka den används. Han berättade också om planerna på att skapa en mobilanpassad app.
Under hösten har en gren som tjänat som del av en byggnadsställning i kyrkans sydmur undersökts dendrokronologiskt. Jan Eriksson som tagit initiativ till denna undersökning hade lämnat grenen, som återkommit från laboratoriet i Lund, och upplysningar om den till Susanne Glöersen som informerade i Jans ställe. Eftermiddagen avslutades med att Sven Hellström, Askebyprojektets nestor, återbördade den urgamla grenen till sin ursprungliga plats.
Historikern Sven Hellström begrundar gångna tidevarv innan…
han återlämnar en bit historia till framtiden och sedan …
med kyrkstötens hjälp ser till att den kommer att vila i tryggt förvar i …
Fädernas kyrka, som också är namnet på den psalm som fick avsluta vår eftermiddag.
Ett ljust och härligt jubilerande årsmöte den 25 mars 2018
Solen flödade in genom fönstren, fler än förväntat strömmade in i församlingsgården denna söndag då våren kom med både värme, ljus och sommartid. Själva årsmötesförhandlingarna sköttes med van och trygg hand av Hans Palmlöf och klarades av snabbt och effektivt. Ina Nordh avtackades för sitt värdefulla arbete som ordförande i föreningen i 3 år. Till ny ordförande valdes Karin Svensson Nygren. I övrigt inga större förändringar i styrelsens sammansättning.
Föreningen Askeby kloster grundades för 10 år sedan och den förste ordföranden, Håkan Neckman kunde glädjande nog närvara på årets årsmöte. Han hyllades för sitt tidigare arbete genom att utnämnas till hedersmedlem. Utöver att vara den ledande kraften att formera en ny förening var han också … en av de drivande i arbetet att med hjälp av datateknik berätta om klostret och klostermiljön… som Susanne Glöersen formulerade det vid överräckandet av blommor och hedersdiplom. Ytterligare två personer fick ta emot föreningens hedersmedlemskap nämligen Sven och Ethel Hellström. För 20 år sedan arrangerade församlingen och hembygdsföreningen en välbesökt ”Klostervecka” där Sven med sin förankring i bygden och sakkunskap i historia blev en förgrundsgestalt som därefter med stort engagemang lyckats …lyfta fram Askeby kloster ur dess Törnrosasömn. Ethel har under årens lopp skött bokningar och besöksbeställningarna med vänlighet och omtanke och de båda har skapat något extraordinärt tillsammans.
Firandet av både 10 och 20 års aktiviteter utmynnade i en riklig samling kakor, kaffe och till det ett bildspel med nedslag i höjdpunkter från åren som gått.
Stenar över och under jord
Föreningens programplaner för 2018 redogjorde Susanne för och med rubriken ”Gåtan med den återfunna stenen” höll hon även ett spännande föredrag illustrerat med bilder. Fyra kapitäl i sandsten har nyligt uppmärksammats igen efter att ha legat undanstoppade i ett sidoförråd i Pilgrimskapellet . På 1950-talet fann man ett av dem inmurat i en av kyrkans gamla nischer. Hennes presentation av detta kapitäl, som med sin dekoration tydligt kopplar samman cisterciensiska byggnadstraditioner med Askeby kloster, var proffsigt utfört och underhållande framfört. Vi ser fram emot den spännande fortsättningen på hennes efterforskning och lägesrapportering.
Ett spännande år ligger framför oss med föreningens planerade aktiviteter på temat Stenar över och under jord, med bland annat Hans Palmlöfs förevisning av markradarundersökningarna och Jan Erikssons byggnadsantikvariska genomgång av Askebys och Bankekinds kyrkors torn. Missa heller inte chansen till en visning den 6 maj då det ges möjlighet till en gratis guidning för alla intresserade. Ta med era vänner och sprid gärna i bekantskapskretsen möjligheten att bli medlem i föreningen.
Text och bild: Maria Bergendahl
Medlemmarna samlas.
Granskning av handlingarna.
Avgående ordföranden Ina Nordh tar till orda.
Uppläsning av styrelsens motivering till hedersmedlemmarna.
Hedersmedlemmarna Sven och Ethel Hellström mottar blommor och diplom.
Nyvalda ordföranden Karin Svensson Nygren gratulerar hedersmedlemmen Håkan Neckman.
Vårfrudagens kakfest kan börja.
Gåtan med den återfunna stenen. Susanne Glöersen ger en lägesrapport.
Eken skuggar kyrkfasaden och årsmötet är slut.
Referat av programmet vid klosterföreningens årsmöte den 25 mars 2017.
Berättare: Monika Minnhagen-Alvsten och Susanne Glöersen
Med övergången till den lutherska läran blev det förbjudet att tillbe jungfru Maria och alla andra helgon som man hade gjort från generation till generation i femhundra år. Människor berövades sina fromma seder och bruk som skänkt dem trygghet och tröst. Hur anpassade man sig till de nya påbuden?
Även om Marias kyrkliga roll nästan upphörde förblev hon en mycket betydelsefull gestalt i människors vardagsliv, något vi kan se prov på än idag i vår almanacka. Visserligen är ingen av de medeltida Mariadagarna längre helgdag på det riktiga datumet, men två av dem firas på närmaste söndag, nämligen Kyndelsmässodagen och Marie bebådelsedag. De övriga har fått nya namn men med en medveten anknytning till den heliga jungfrun som till exempel Stella, Rosa och Virginia.
Vid Marie bebådelsedag, även kallad vårfrudagen, skulle man ge akt på den lilla växt vi kallar vårlök, av Linné kallad vårfrudagslök, eftersom dess lök var lämplig att torka och dryga ut mjölet med. Gullvivan är en annan av de många Mariablommorna i vår flora. Den kallades på grund av sin likhet med en nyckelknippa en gång för Jungfru Marie nycklar. De nycklar som i maj, Marias månad, låser upp porten till sommaren. Ett annat exempel på Marias nyckelroll är denna bön från 1800-talets mitt som lästes av födande kvinnor med förhoppning om en lindrig förlossning.
Jungfru Maria, låna mej nycklarna dina, I Herrans Jesu namn
Det var inte bara vid sina förlossningar som kvinnor vände sig till jungfru Maria, det gjorde de också för att få hjälp med nötkreaturen. Med dessa rader ur en 1300-talshymn hade de sedan länge brukat be Maria välsigna korna.
Du bär den som bär allt, Och ger di åt den som ger näring åt alla.
Genom att ge sina kor namn som Gullros, Kyndelsmö och Fruekon med deras dolda Mariaanknytning hoppades man få Marias fortsatta beskydd.
Eftermiddagens program förgylldes av Sara Lovisa Lagman t.v. och Noomi Krogevoll t.h. som vackert och innerligt sjöng Maria-visorna Kristallen den fina, Maria går på törnestig, Jag vet en dejlig rosa och Limu limu lima. Som avslutning bjöd flickorna på Uti vår hage, mycket passande inför årets första sommartidsdag.
Torsdagen den 12 maj 2016 var det vackert väder men lite kyligt. Den dagen fick Askeby klosterkyrka besök av en grupp elever från Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping.
I Askeby finns inte längre något kloster kvar så man måste ha god fantasi för att kunna föreställa sig hur klostergården, korsgången och de gamla byggnaderna som var byggda av tegelsten såg ut en gång. Men den fina, vitmålade kyrkan finns kvar, och därinne finns flera föremål från klostertiden.
Askeby kloster var ett kloster för nunnor som tillhörde cisterciensorden, precis som i Vreta kloster. Nunnorna hade vita dräkter med svart slöja och ”förkläde”.De som var leksystrar hade dräkter i mörkare färg. Det var mer praktiskt eftersom de brukade arbeta med grövre sysslor både inomhus och utomhus. Dockorna på bilden föreställer nunnor som kommer nedför nattrappan från sovsalen på väg ner till morgonens första bönestund i kyrkan. Emma, Marina, Martin och Axel tyckte att det skulle vara obekvämt att behöva stiga upp så tidigt som nunnorna måste göra.
Inne i kyrkan tittade vi på krucifixet som hänger i triumfbågen.
Vi såg den gamla dopfunten och berättade för varandra var någonstans vi döptes. Då gick det inte till på samma sätt som på medeltiden då man sänkte ner hela barnet i dopvattnet.
Längst fram i koret finns ett altarskåp med en bild av den döde Jesus som ligger i sin mor Marias knä. Det är en bild som är fylld av sorg och den kallas Pietà.
Efter en paus med kaffe, saft, te och goda bullar såg vi en bit av ett program som visar hur klostret kan ha sett ut en gång. Om du vill se hela programmet kan du klicka här.
Publicerat
Markradarundersökning 2015 vid Askeby klosterkyrka
En första etapp av planerad markradarundersökning genomfördes 9 – 10 juni 2015 på område väster (bild 1) och söder (bild 2) om Askeby kyrka och utfördes av Christer Andersson från Orust. Christer har stor erfarenhet av tekniken och har bl.a. genomfört markradarundersökning vid Ås kloster i Halland. Undersökningen har hittills bekostats med medel från klosterföreningens ”radarfond”.
Resultatet hittills visar på en östra korsgång i klosterbyggnaden, se röd och grön linje på radarbilden (bild 3). På radarskiktbilder kan vi också se något som kan vara två öppningar i den grönmarkerade muren in mot den inre klostergården d.v.s. den som normalt omgärdas av korsgångar och klosterlängor. Vi kan också se att den öppning som nu är igenmurad men synlig inifrån på korsarmens sydvägg är belägen öster om den mur som vi tolkar som östra korsgångens östmur. Detta bör då innebära att det har funnits en byggnad öster om denna mur och därmed anser vi oss ha belägg för att det har funnits en östra länga med en korsgång. Genom tidigare utgrävningar vet vi också att det finns en befintlig mur som bör motsvara östra längans yttervägg.
Väster om kyrkan har vi på radarskiktbilder kunna se att där finns spår av förmodade murar i ett regelbundet mönster, t.ex. kan de tre gröna linjerna till vänster markera hörnet av en byggnad (bild 4). Dessa radarbilder är i dagsläget ej tillräckligt analyserade för att vi skall kunna säga mer om vad som verkligen finns under markytan. Vi har dock historiska belägg för att i anslutning till kyrkan en gång har funnits en ”kungsgård”.
Det är föreningens förhoppning att aktiviteten med markradarundersökning skall kunna fortsätta under sommaren 2016.
Hans Palmlöf april 2016
Bild 1 Området väster om kyrkan undersöks av Christer Andersson, jämför bild 4.
Bild 2 Del av grunden till den östra klosterlängan är förberedd för geoscanning, jämför bild 3.
Bild 3 Den gröna och röda linjen markerar korsgångens bredd.
Bild 4 I området närmast kyrkans västra gavel, gråmarkerad, framträder bl.a. hörnet av en byggnad.
Bild 5 Christer Andersson behövde medhjälpare för uppmätning och markering av undersökningsområdet. Lennart Wasteson, en av projektets tillskyndare dukade upp hembakade läckerheter under rasterna.
Publicerat
En klosterhelg i Bierzwnik 2015
Vi var sex personer från Sverige, närmare bestämt från Askeby, Nydala och Vreta, som under årets sista septemberhelg deltog i det symposium i polska Bierzwnik som ordnats av det Europeiska forumet Cistercienser vid Nord- och Östersjön i samarbete med representanter för värdklostret Bierzwnik. Ytterligare tretton klosterplatser var representerade alltifrån holländska Claercamp i väst till estniska Padise i öst. Här följer några smakprov på det innehållsrika och omväxlande programmet vars tema kretsade kring cisterciensiska influenser inom religion, kultur och ekonomi.
DELTAGARPRESENTATIONER
Vid ankomsten välkomnades vi med en kasse innehållande informationsmaterial om de kloster vi skulle besöka samt en vaxkopia av en treenighetssymbol i tegel som i återfunnits i Bierzwniks kloster. Såsom sed är dukades det upp skrifter, foldrar, kort och liknande från de deltagande klosterplatserna som också presenterades av en representant därifrån. De mest långväga deltagarna, d.v.s. en estländare och två av oss svenskar fick börja och därefter fördelades de övriga över resten av dagarna varvid Nydala fick sista ordet. Bäst är att här låta klosterplatserna presentera sig själva via sina hemsidor/motsvarande, se nedan. Ett par presentationer fäste jag mig särskilt vid. Det var först delegatens från Padise som inte bara var yngst och hade rest längst, han var också den förste från Estland som deltagit i detta Forums möten. Efter sin uppväxt och utbildning i USA har han bosatt sig i Padise för att restaurera sitt återköpta släktgods och utveckla verksamheten både där och vid de angränsande klosterlämningarna. Hans, liksom de flesta deltagares klosteranknytning är av kulturhistorisk art. Därför var det speciellt intressant att också höra om ett levande kloster, nämligen trappistklostret Westmalle i Belgien. Deras representant berättade dels om verksamheten vid klostret, t.ex. dess öl- och osttillverkning, men också om det engagemang hon själv har i en lekmannagrupp som möts en gång per månad i klostret med två munkar som andliga vägledare. Utöver dessa båda eldsjälar imponerade förstås även de övriga deltagarnas engagemang i att bevara och utveckla sina klosterplatser.
FÖRELÄSNINGAR
Dr. hab. Rafal Witkowski, Adam Mickiewicz Universitetet i Poznan, redogjorde för bokproduktionen och det nuvarande bokbeståndet i cisterciensiska bibliotek i Pommern och Schlesien. Naturligtvis påmindes vi om svenskarnas plundringar men också om att dessa medfört att litteratur därmed faktiskt räddats från att utplånas under senare krig.
FD Arnd Friedrich föreläste om ‘seriegrundandet’ av kloster och deras andliga och praktiska betydelse. Dr Friedrich har dokumenterat det före detta klostret i Haina, numera sjukhus. Klostret beslagtogs 1527 av lantgreven Philipp I „der Grossmütige”, som året innan infört reformationen i Hessen. I klosterkyrkan finns en praktfull relief „Der Philippstein” från 1542, ett unikt monument över den för klostret så ödesdigra utvecklingen.
I Bierzwniks vackert restaurerade kapitelsal informerade en representant för den regionala utvecklingsfonden, Interreg Central Europe, om förutsättningarna att få EU-bidrag för bevarande av det polska kulturarvet.
Albert Schad, medlem i Hudes klosterförening, berättade om ett besök i Chartres och visade egna bilder på katedralens fasadskulpturer och glasmålningar.
FD Barbara Stolpiak, Adam Mickiewicz Universitetet i Poznan, presenterade Bierzwniks kloster inför rundvandringen som följde. Dr Stolpiak har varit ledare för de arkeologiska utgrävningarna i Bierzwnik som inleddes 1992.
I år har en skrift om utgrävningarna utgivits på tyska, kontakta gärna mig om en kopia önskas!
SITESEEING
Klostret Bierzwnik (Marienwalde) uppfördes som en enhetlig tegelanläggning med början i slutet av 1200-talet för munkar från Kolbacz som är moderkloster även till Oliwa och Mironice. Klostret upphörde 1539 varvid kyrkans förfall började medan resten användes som bostads- och ekonomibyggnader. Under det trettioåriga kriget raserades de västra delarna av kyrkan och klostret helt, delar som nu är under uppbyggnad samtidigt som utgrävningar pågår under en sommarmånad varje år. Av kyrkan återstår koret, som försetts med ett provisoriskt tak, och de östligaste travéerna. Denna del tjänar numera som romersk-katolsk församlingskyrka. Klostret utmärker sig för sina dekorativa tegelornament. Särskilt intressant var en rundel med tre fiskar som man menade är unik för Polen, kanske rentav för Europa, från den tiden. Det var den man kopierat i vax som present till oss deltagare.
I Choszczno besökte vi Jungfru Marias Födelsekyrka för att se en tympanonrelief från 1300-talet i tegel som kan ha tillhört Bierzwniks kloster. Där ses en framställning av Jesse rot som omger en kalvariegrupp. Att reliefen inte var tänkt för den här platsen framgår av vissa figurers något omotiverade placering.
I Kolbacz klosterkyrka har återstoden av klosterkyrkan kommit till bruk på ett annorlunda sätt. Som i Bierzwnik fungerar koret och långhusets östra del som församlingskyrka. Av långhuset återstår endast mittskeppet och i det har man byggt en andra, timrad våning för utställningar, konserter och möten. Under en presenning på långhusets västgavel dolde sig en blindering i form av ett franskinfluerat rosettfönster. Vi såg för övrigt många exempel på fin polsk tegelgotik. Klostrets abbothus står kvar liksom ett sädesmagasin som ännu används som ett sådant.
Helgens ’siteseeing’ kröntes och avslutades med ett besök i den förhållandevis välbevarade klosterplatsen Marianowo, (Marienfließ). Besöket där inleddes med en högtidlig mässa i den praktfulla kyrkan i närvaro av ärkebiskopen av Stettin som inbjudits för att inviga ett barockepitafium över en av kyrkans välgörare. Vi bjöds att tillsammans med ärkebiskopen inta en välsmakande lunch i församlingslokalen i den västra klosterlängan innan kyrkoherden, fader Jan, ledde oss till längans egentliga refektorium där han visade oss något som uppenbarligen ligger honom mycket varmt om hjärtat. Fader Jan tog för några år sedan initiativet till att varje sommar inbjuda konstnärer från hela världen, mest arkitekter, till en tids inspirerande och kreativ vistelse i Marianowo. Det var utställningen med årets alster han med påtaglig stolthet visade oss. Han berättade också om Sidonia von Borcke som har en betydligt mer dramatisk anknytning till Marianowos gamla kloster. Sidonia bodde i klostret då det efter reformationen tjänade som bostad för adelsdamer. Hennes stormiga liv resulterade i att hon anklagades för bl.a. häxeri och hon avrättades 1620 i Stettin.
DZIEKUJE I DO WIZENIA !
Högtidligheterna i Marianowo drog ut på tiden och det planerade besöket i närbelägna Stargard och dess katedral hanns dessvärre inte med. Vi som övernattade i Stargard innan symposiet började kan varmt rekommendera ett besök i den staden!
Klosterhelgen avslutades således i Marianowos klosterkyrka med deltagarnas tack till arrangörerna och tolkarna för de synnerligen inspirerande dagarna, som förutom det som redan omnämnts också innehöll förträffligt boende hos medlemmar tillhörande Agroturystyka, en minnesvärd konsert och utsökt korsgångskaffe i Bierzwnik och sist, men inte minst, en mycket trevlig samvaro. Vi önskade varandra en lycklig hemfärd och ett På återseende i Holland!
Torsdag den 23 oktober 2014 samlades klosterföreningen i Askeby kyrka för att lyssna på Birgitta Alinder från Vreta kloster och Susanne Glöersen som berättade om det svenska nätverket för historiska cistercienskloster. Det intressanta föredraget, som var fint bildsatt av Susanne, kom till med anledning av att Roma kloster firade 850 års jubileum.
Nu förflyttades vi från höstrusket till ett soligt Gotland när Susanne berättade om jubileumsfirandet. Birgitta Alinder startade nätverket för cisterciensiska klosterplatser som består av en adresslista med mejladresser som hålls uppdaterad. Hon gör grupputskick när något intressant dyker upp: nya vetenskapliga rön, seminarier och symposier, nyutkommen litteratur eller något annat som kan intresserad gruppen. Alla förundrades över att man kan förmedla så mycket kunskap och skapa en sådan samhörighet på ett så enkelt och smidigt sätt!
Förutom alla idag svenska cistercienserklostren ingår också franciskanerkonventet i Bure utanför Skellefteå och johanniternas kloster i Kronobäck utanför Mönsterås i nätverket. Klosterruinerna presenterades i ord och bild. Organisation och verksamhet skiljer sig från plats till plats men gemensamt är ett brinnande intresse, ideellt arbete och visningsverksamhet.
Birgitta redogjorde också för de internationella cisterciensnätverken. De historiska klosterföreningarna står på två ben. Det ena är den lokala verksamheten och det andra det internationella samarbetet. Det var en inspirerande kväll och alla gladdes åt att Birgitta och Susanne ska ge sig ut på föredragsturné till Nydala i Småland och till Skåne!
Det var titeln på fil dr Ann Catherine Bonniers välbesökta föreläsning i Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping den 30 september. Ann Catherines studier av de sju klosteranläggningarna Vreta, Fogdö/Vårfruberga, Gudhem, Byarum/Sko, Askeby, Riseberga och Solberga visar att det finns stora olikheter dem emellan. Till exempel utmärker sig klosterkyrkorna i Vreta, Askeby och Sko för att ha fungerat både som sockenkyrka och klosterkyrka. På tre platser, Vreta, Gudhem och Vårfruberga anlades klostret norr om kyrkan, inte på den södra sidan som vore det naturligaste. Anledningen var troligen att det där fanns gravar.
Askeby klosterkyrka presenterades särskilt ingående, i synnerhet det mycket speciella västpartiet som bar det sedan länge rivna tornet. Ann Catherine påpekade det ovanliga i att dörren som leder in till det nedre tornrummet är placerad i liv med muren, vilket tyder på att där troligen inte funnits någon dörr från början utan endast en öppen passage till en anslutande gårdsanläggning. Normalt borde dörren haft en i muren indragen placering.
Mycket speciell är också förekomsten av tornets båda rum, eller kapell, och sidotrapporna som förbinder dem. Denna i Sverige unika konstruktion upprepades något senare i Bankekinds kyrka, om än något förenklad. Men vilken funktion har denna anordning haft? Ann Catherine menar att nunnorna kan ha använt det övre tornkapellet för sina gudstjänster innan det nya koret fanns. För att komma dit utan att se, eller ses av församlingsborna kan de ha använt sydportalen och trappan i sydmuren. Men då frågar man sig: Firade nunnorna mässa samtidigt som församlingen? Vilka gick i så fall in först? Var det inledningsvis överhuvud taget fråga om nunnor? Eller var det mer en gemenskap av kvinnor utan någon specifik ordenstillhörighet? Det är bara några av alla de frågor som Ann Catherine ställt sig under sin forskning om de cisterciensiska nunneklostren.
Askeby klosterkyrkas byggnadshistoria är komplicerad och om byggnadernas funktion är mycket osäkert. En undersökning av den så kallade Borggården, området mellan kyrkan och den nuvarande församlingsgården, står därför högt på klosterföreningens önskelista.
Innan minglandet vidtog avtackades Ann Catherine med bokgåvor för en generös och tankeväckande föreläsning.
Alla besök – både de i grupp och sommarkvällsvisningarna – innebär intressanta möten. Det är vi som visar helt överens om. Ibland möter vi dock något oväntat, något alldeles speciellt och tankeväckande . De kaldeiska kvinnornas besök kom att bli särskilt minnesvärt .
Medlemmar i den katolska församlingen brukar ordna besök i näraliggande kyrkor för de dessa kvinnor. För många av dem har det inte alltid varit självklart att i frihet kunna besöka en kyrka. Denna strålande dag hade de besökt Vårdsbergs kyrka innan de kom till Askeby. Därefter skulle de fortsätta till kyrkan och stiftsgården i Vårdnäs.
Visningen tolkades till kaldeiska. Det var förmodligen första gången som det språket klingade under Askebys valv. Kvinnorna var mycket intresserade, i synnerhet av de många Mariabilderna. Deras vördnad för Maria väckte en tydlig känsla av samband med klostertiden.
Här följer några bilder som tagits av Irene Devenney.
I maj hade Askeby besök av två grupper med klostervänner från Fontfroide i Frankrike och Herkenrode i Belgien. De tillhör, liksom vår egen klosterförening, Det europeiska förbundet av cisterciensiska kloster och klosterplatser. Varje år ordnas en resa för dessa föreningar av äkta paret Irene Bien och Jean-Louis de Lagausie till cisterciensiska klosterplatser. I år gick resan till Sverige och under tre dagar besökte de i tur och ordning Sko, Varnhem, Gudhem, Nydala, Alvastra, Vreta och Askeby för att studera hur man förvaltar det cisterciensiska arvet vid det som återstår av klostren och försöka förstå hur det var möjligt att upprätthålla den stränga klosterdisciplinen under våra nordiska klimatförhållanden. Grupperna som bestod av vardera runt 35 personer anlände med fem dagars intervall. Den 12 maj besöktes Askeby av den franska gruppen, se bilderna nedan, och den 17 maj var det belgarnas tur. Programmet i Askeby, som var detsamma för båda grupperna, bestod av visning av klosterområdet, kyrkans konstskatter från klostertiden och visualiseringen, dvs i stort sett det vi brukar visa vid våra vanliga visningar – fast på franska. Kvällen avslutades med en måltid i församlingsgården då våra gäster överlämnade gåvor till såväl klosterföreningen som församlingen och hälsade oss varmt välkomna att besöka Fontfroide och Herkenrode!
I kyrkans besöksbok står att läsa: Merci pour votre chaleureux acceuil très cisterciens. Nous garderons un excellent souvenir de notre venue à l’abbaye d’Askeby. Vous serez toujour les bienvenues à Fontfroide. Bien cordialment, Jean Louis et Irene de Lagausie. Abbaye de Fontfroide, Narbonne, France.
Bilderna från besöken är tagna av Gunnar Bergman. Klicka här om Du vill se den belgiska gruppens egen film från klosterbesöken. Varnhem saknas dock, där strejkade kameran. Du kan också ta en titt på klosterplatserna i Fontfroide och Herkenrode.
