Det var titeln på fil dr Ann Catherine Bonniers välbesökta föreläsning i Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping den 30 september. Ann Catherines studier av de sju klosteranläggningarna Vreta, Fogdö/Vårfruberga, Gudhem, Byarum/Sko, Askeby, Riseberga och Solberga visar att det finns stora olikheter dem emellan. Till exempel utmärker sig klosterkyrkorna i Vreta, Askeby och Sko för att ha fungerat både som sockenkyrka och klosterkyrka. På tre platser, Vreta, Gudhem och Vårfruberga anlades klostret norr om kyrkan, inte på den södra sidan som vore det naturligaste. Anledningen var troligen att det där fanns gravar.

Askeby klosterkyrka presenterades särskilt ingående, i synnerhet det mycket speciella västpartiet som bar det sedan länge rivna tornet. Ann Catherine påpekade det ovanliga i att dörren som leder in till det nedre tornrummet är placerad i liv med muren, vilket tyder på att där troligen inte funnits någon dörr från början utan endast en öppen passage till en anslutande gårdsanläggning. Normalt borde dörren haft en i muren indragen placering.

Mycket speciell är också förekomsten av tornets båda rum, eller kapell, och sidotrapporna som förbinder dem. Denna i Sverige unika konstruktion upprepades något senare i Bankekinds kyrka, om än något förenklad. Men vilken funktion har denna  anordning haft? Ann Catherine menar att nunnorna kan ha använt det övre tornkapellet för sina gudstjänster innan det nya koret fanns. För att komma dit utan att se, eller ses av församlingsborna kan de ha använt sydportalen och trappan i sydmuren. Men då frågar man sig: Firade  nunnorna mässa samtidigt som församlingen? Vilka gick i så fall in först? Var det inledningsvis överhuvud taget fråga om nunnor? Eller var det mer en gemenskap av kvinnor utan någon specifik ordenstillhörighet? Det är bara några av alla de frågor som Ann Catherine ställt sig under sin forskning om de cisterciensiska nunneklostren.

Askeby klosterkyrkas byggnadshistoria är komplicerad och om byggnadernas funktion är mycket osäkert. En undersökning av den så kallade Borggården, området mellan kyrkan och den nuvarande församlingsgården, står därför högt på klosterföreningens önskelista.

Innan minglandet vidtog avtackades Ann Catherine med bokgåvor för en generös och tankeväckande föreläsning.

I början av juni besöktes Askeby klosterkyrka av två lekmannagrupper från den katolska församlingen i Linköping.

Först kom ett tjugotal kvinnor från den Kaldeiska kvinnogruppen. Det var den 6 juni, och ett par dagar efteråt besöktes vi av en något mindre grupp från den Franciskanska Sekularorden.

Alla besök – både de i grupp och sommarkvällsvisningarna – innebär intressanta möten. Det är vi som visar helt överens om. Ibland möter vi dock något oväntat, något alldeles speciellt och tankeväckande .  De kaldeiska kvinnornas besök kom att bli särskilt minnesvärt .

Medlemmar i den katolska församlingen brukar ordna besök i näraliggande kyrkor för de dessa kvinnor. För många av dem har det inte alltid varit självklart att i frihet kunna besöka en kyrka. Denna strålande dag hade de besökt Vårdsbergs kyrka innan de kom till Askeby. Därefter skulle de fortsätta till kyrkan och stiftsgården i Vårdnäs.

Visningen tolkades till kaldeiska. Det var förmodligen första gången som det språket klingade under Askebys valv. Kvinnorna var mycket intresserade, i synnerhet av de många Mariabilderna. Deras vördnad för Maria väckte en tydlig känsla av samband med klostertiden.

Här följer några bilder som tagits av Irene Devenney.

I maj hade Askeby besök av två grupper med klostervänner från Fontfroide i Frankrike och Herkenrode i Belgien. De tillhör, liksom vår egen klosterförening, Det europeiska förbundet av cisterciensiska kloster och klosterplatser. Varje år ordnas en resa för dessa föreningar av äkta paret Irene Bien och Jean-Louis de Lagausie till cisterciensiska klosterplatser. I år gick resan till Sverige och under tre dagar besökte de i tur och ordning Sko, Varnhem, Gudhem, Nydala, Alvastra, Vreta och Askeby för att studera hur man förvaltar det cisterciensiska arvet vid det som återstår av klostren och försöka förstå hur det var möjligt att upprätthålla den stränga klosterdisciplinen under våra nordiska klimatförhållanden. Grupperna som bestod av vardera runt 35 personer anlände med fem dagars intervall. Den 12 maj besöktes Askeby av den franska gruppen, se bilderna nedan, och den 17 maj var det belgarnas tur. Programmet i Askeby, som var detsamma för båda grupperna, bestod av visning av klosterområdet, kyrkans konstskatter från klostertiden och visualiseringen, dvs i stort sett det vi brukar visa vid våra vanliga visningar – fast på franska. Kvällen avslutades med en måltid i församlingsgården då våra gäster överlämnade gåvor till såväl klosterföreningen som församlingen och hälsade oss varmt välkomna att besöka Fontfroide och Herkenrode!

I kyrkans besöksbok står att läsa: Merci pour votre chaleureux acceuil très cisterciens. Nous garderons un excellent souvenir de notre venue à l’abbaye d’Askeby. Vous serez toujour les bienvenues à Fontfroide. Bien cordialment, Jean Louis et Irene de Lagausie. Abbaye de Fontfroide, Narbonne, France.

Bilderna från besöken är tagna av  Gunnar Bergman.  Klicka här om Du vill se den belgiska gruppens  egen film från klosterbesöken.  Varnhem saknas dock, där strejkade kameran.  Du kan också ta en titt på klosterplatserna i Fontfroide  och Herkenrode.

__________________________________________________________________

VAD BERÄTTAR FYNDEN FRÅN UTGRÄVNINGEN I ASKEBY?

Den 15 april samlades ett sjuttiotal intresserade åhörare för att få veta mer om de unika utgrävningarna i Askeby kloster.  Arkeologerna Karin Lindeblad och Maria Sjöquist från Riksantikvarieämbetets avdelning UV Öst berättade om resultaten från den arkeologiska undersökningen som gjordes sommaren 2012. Karin Lindeblad inledde med att berätta om själva undersökningen. Det var en exploateringsgrävning som föranleddes av det planerade skolbygget. Endast de områden som berörs av byggnationen undersöktes- så är regelverket!

Det som gör den här undersökningen så intressant är att vi har fått mer kunskap om vardagslivet i klostret. Arkeologerna träffade på rester av ekonomibyggnader och även ett par brunnar och en kalkugn. Kalkugnen har använts för att bränna kalk som efter s.k. släckning  användes till murbruk vid uppförandet av klosterbyggnaderna. De hittade också ett dike som kan ha varit en del av den yttre begränsningen av klosterområdet.

Det  kom fram mängder av djurben. Osteologen/djurbensexperten/ Ola Magnell kunde se att det hade funnits rådjur, nöt, kor, hästar, get, svin, höns, får, hund, gås och knölsvan. Fiskben och fiskfjäll visar att man åt sill och strömming, torsk  och stör från Östersjön . Bland insjöfiskarna finns abborre, gös och karpfiskar. Flera dammar finns i anslutning till klostret och de kan ha använts både till fiskodling och som fisksumpar.

Särskilt stör och rådjur är det ovanligt att finna i ett kloster och benresterna visar att några måste ha haft ett överdådigt kosthåll! Om det var nunnorna eller gästerna i härbärget vet vi inte.

Av föremålen som kom fram nämndes särskilt den stor mängden av keramik som kom från nordtyska kannor. Det var ovanligt mycket lerskärvor i fyndmaterialet.  Vad lerkrusen har använts till finns det olika teorier om. Kanske har krusen behövts för  import av drycker eller så  kan de vara  vängåvor från tyska invandrare som övernattade i härbärget.

Arkeologerna hittade också ett bleck av bly som ingen vet vad det använts till. Forskning pågår!

Efter kaffepausen fördjupade vi oss i ölbryggning. Maria berättade att den husgrund man funnit i anslutning till brunnarna har använts som kombinerad bakstuga och bryggeri. På golvet fanns rester av spannmål och kirskål, som man odlade som sallad! Det fanns också rester av humle och pors.  Öltillverkningen var en kvinnosyssla berättade Maria Sjöquist. En tredjedel av medeltidsmänniskornas kaloriintag  kom från ölet och man drack 3-5 liter öl om dagen, men styrkan varierade! Om öltillverkning har Maria Sjöquist skrivit i tidskriften Arkeologi i Östergötland 2013.

Karin Lindeblad har redovisat resultatet av 2012 års utgrävning  i  UV RAPPORT 2014:64. Här finns länken till den rapporten.

På palmsöndagen den  24 mars samlades ett drygt trettiotal av föreningens medlemmar till årsmöte i församlingshemmet. Hans Palmlöf ledde årsmötesförhandlingarna och omvaldes till ordförande för 2013. Även resten av styrelsen är oförändrad sen föregående år. Kassören redogjorde för ekonomin som  är stabil. Susanne Glöersen berättade om årets programverksamhet och nämnde bland annat att torsdagsvisningarna i samarbete med Sensus börjar efter midsommar. I maj får vi besök av vänföreningar från Belgien och Frankrike.

Efter en stärkande kaffetår gick vi till kyrkan för en rundvandring i Stilla veckans tecken med Susanne Glöersen och Hans Palmlöf.  Första anhalten var krucifixet där Hans Palmlöf tog upp psalm 135  ” Se vi gå upp till Jerusalem ”  och Susanne berättade om krucifixet som är en verklig klenod. I koret fick vi  av Hans höra om psalm 144 ” O huvud, blodigt, sårat” som vi sjöng innan Susanne berättade om altaruppsättningen med den sörjande Maria. Vi lyssnade till sång från Nådendals kloster innan vandringen avslutades med en genomgång av glasfönstret som Einar Forseth gjorde i början av 1950-talet med den uppståndne Kristus som tema.

Invigning av den nya hemsidan och ett nytt konstverk

2013 års programverksamhet startade den 23 februari när ett fyrtiotal medlemmar slog sig ner i församlingshemmet på lördagseftermiddagen för att lyssna på Susanne Glöersen när hon berättade om det grafiska blad av Viking Forsberg som föreningen fått i gåva av Åke och Kerstin Engberg till minne av Åkes far som var lärare och kantor i Askeby. Det blev en spännande resa tillbaka till medeltiden och Susanne presenterade ett par förslag till vilken händelse i klostrets historia som Viking Forsberg inspirerats av. Hon kunde också visa var han hade hittat förebilder till detaljer på bladet i Norrköping. Läs mer under Klostret i bygden, Viking Forsberg

Efter kaffepausen visade Gunnar Bergman hur den nya hemsidan är uppbyggd. Sen tog Sven Hellström vid och berättade om hur ny forskning om klosterbygden efter år 1500 ska visas i form av kartor.

Efter reformationen påbörjades rivningen av Askeby klosters samtliga byggnader utom kyrkan som nu är församlingskyrka. I sommar har för första gången någonsin en större arkeologisk utgrävning inom klosterområdet ägt rum. Den föranleddes av en  planerad utbyggnad av ortens skola som ligger i utkanten av området. Enligt den äldsta, ännu bevarade kartan från 1698 var det platsen för  trädgårdsodlingar som med största sannolikhet fanns där även under klostertiden. Arkeologerna förväntade sig därför att i de medeltida odlingslagren finna växtdelar som kan avslöja vad som en gång odlades i klostrets köksträdgård. Men de gjorde också andra intressanta fynd!

Tack vare att utgrävningen skedde just i utkanten av klosterområdet fann de strukturer och föremål som de troligen inte hade funnit vid en konventionell, arkeologisk klosterundersökning. Intill några stolphål och ett dike fann man grunden till en byggnad som kan ha varit klostrets gästhus. Man fann också resterna av en kalkbränningsugn och två brunnar. Lösfynden utgjordes mest av djurben och skärvor av importerade stengodskannor. Till de mer fantasieggande fynden hörde kammar och nålar av ben, en glaspärla och ett stycke blybleck med ett präglat kungahuvud. Fältarbetet är nu avslutat och vi väntar med spänning på analysresultaten!

Läs mer och se bilder från utgrävningen här

.

.

Arkeologins dag 26 augusti

Arkeologidagen arrangeras av Riksantikvarieämbetet varje år runt om i Sverige då man presenterar aktuella utgrävningar. I år ägde den dagen rum bara några dagar efter det att arkeologerna i Askeby hade avslutat sitt fältarbete. Riksantikvarieämbetet UV Öst och Föreningen Askeby kloster svarade gemensamt för dagens program. Arkeologerna Karin Lindeblad, Maria Petersson och Rikard Hedvall redogjorde  för den genomförda utgrävningen i  klosterområdet och visade de fynd som gjorts. Klostervisualiseringen visades, böcker såldes och kaffe serverades.

Besök av landshövding Elisabeth Nilsson

Tisdagen den 15 maj 2012 bjöd föreningen in bl.a. vår landshövding Elisabeth Nilsson till Askeby för en presentation av föreningens verksamhet. Övriga inbjudna gäster var Bertha Ekstrand Amaya från Kultur- och samhällsbyggnadsenheten på Länsstyrelsen, kyrkoherde Fredrik Lennman och Katarina Sandström Blyme, informationsansvarig i Åkerbo pastorat samt Margareta och Björn Hagvall.

Vi började dagen med samling i solen utanför kyrkans södra sida där ordförande Hans Palmlöf hälsade alla hjärtligt välkomna och fortsatte med att orientera om föreningens ursprung och tillblivelse utifrån det särintresse som utgör grunden för föreningens verksamhet. Hans redogjorde även kort för föreningens syfte att ”levandegöra klostrets historia” och de olika aktiviteter som förekommer för att uppnå detta syfte.

Sven Hellström fortsatte sedan med att beskriva den yttre miljön kring kyrkan och de delar av klostret som ligger under markytan. Vi fick även en historiskt intressant tillbakablick på klostret och bygden och vi fick höra om många intressanta historiska samband och händelser och om många mäktiga familjer och stormän som har haft betydelse för klostret och bygden både under klostertiden och långt senare. Därefter tog Susanne Glöersen över för en orientering om det nuvarande kyrkorummet och de olika angränsande kyrkorum som fanns under klostertiden.

Så blev det dags för en av dagens höjdpunkter nämligen att se på vår klostervisualisering. Av kommentarerna kunde vi utläsa att våra gäster uppskattade detta mycket. Vi förflyttade oss sedan åter till kyrkorummet där Susanne fortsatte med att berätta om de unika inventarier som finns kvar sedan klostertiden. Hon berättade speciellt om triumfkrucifixet, pietàn och om altarbrunet men även om dopfunten och de berömda träfigurerna. Så blev det dags att äta lunch. Marie Johannesson och Lotta Kassman, värdinnor för församlingens soppluncher, hade lagat en mycket god gulaschsoppa med tillbehör. Förutom ytterligare information och trevlig samvaro kring bordet passade Håkan Neckman på att berätta lite om förstudier och implementering av vår IT-baserade visualiseringsapplikation som har rönt stort intresse.

Innan vi skildes framförde Elisabeth Nilsson ett stort tack för den fina dagen. Hans lämnade en låda med vår bok Nytt ljus över Askeby kloster till landshövdingen och en låda till Åkerbo pastorat och Susanne lämnade ett exemplar av europeiska förbundets nyutgivna guidebok över cisterciensiska klosterplatser Cistercian Sites in Europe till landshövdingen. Sammanfattningsvis kan vi se tillbaka på en mycket fin dag med bra information, givande diskussioner, trevlig samvaro och god mat.

.

.

.

.

.

25 mars 2012

Årsmöte i församlingshemmet i Askeby.

Efter årsmötesförhandlingarna berättade Susanne Glöersen om Marie bebådelse som motiv i bildkonsten. Hon började med att visa den äldsta bilden som är från 200-talet. Vid den tiden avbildades ärkeängeln Gabriel utan vingar. Givetvis kom Askebys egen Maria med i bildkavalkaden som sträckte sig ända fram till Andy Warhols bebådelsebild från 1983. Till den hämtade han inspiration från Leonardo da Vinci. Susanne avslutade med att berätta att vårlöken från början hette vårfrudagslök.

Monika Minnhagen-Alvsten tog över och visade bilder på kistebrev, enbladstryck, som blev mycket populära hos allmogen under 17- och 1800-talen. I Skåne och Halland fästes de på insidan av klädkistorna till ägarens förnöjelse och uppåt landet kunde man hitta dem i stugor och på krogväggar. Tryck med bibliska motiv var vanliga. Lite folkliga traditioner kom också med. På vårfrudagen skulle man springa barfota runt husen för att få fina fötter under sommarhalvåret. I de sydöstra delarna av Sverige tänkte man att tranan skulle komma med ljus i näbben. Detta var för att understryka att att barnen skulle lägga sig medan det ännu var ljust. Tranan kunde också komma med godis till barnen.

Eftermiddagen avslutades med en spaning efter den tid som flytt med hjälp av ett bildspel från 2011 där medlemmarna kunde återuppleva många av föregående års programaktiviteter.

.

13 augusti 2011

Landskapet berättar. En vandring i Askebybygden.

Lördagen den 13 augusti anordnade föreningen en exkursion för att studera utvecklingen av natur- och kulturlandskapet i en del av Askebybygden. Exkursionen skall ses som en första presentation av ett projekt i föreningens regi som syftar till att – så långt det nu går – beskriva den region klostret verkade i under sin drygt 350-åriga tillvaro. Samlingen skedde vid Överstad Källgård. Vädret var det bästa tänkbara.

Sven Hellström hälsade ett 40-tal deltagare välkomna.

På skärmar bakom det före detta svinstallet presenterade Erik Berggren tre olika kartor. Den första i skala 1:10 000 omfattade ett rektangelformat området mellan Örtomta och Linköping och illustrerade med blå färg en tolkning av omfattningen av det vattenlandskap som före mänskliga ingrepp men också naturliga processer dominerade stora delar av området. Till grund för tolkningen ligger huvudsakligen höjdkurvor, jordarter och mer eller mindre tydliga naturliga trösklar över låglinjer i landskapet. En sådan tröskel finns i Örtomtaåns dalgång norr om Vistlöt , en annan i dalgången öster om Holmetorp och en tredje vid vadet strax öster om Askeby . Dessa trösklar stod länge emot vattentrycket från något högre belägna områden i söder och sjöar, sankmarker och översvämningsområden var vanliga upp till 65-metersnivån.

Ett äldre vittnesbörd om detta bär namnet Vadet och ett yngre den numera ”torrlagda” stenvalvbron vid Vadet, strax under nyssnämnda nivå. På den första kartan markerades också olika typer av fornminnen och medeltida gårdar och byar. Genomgående indikerar dessa markeringar att den äldre bebyggelsen låg över 65-metersnivån.

De två andra mer översiktliga kartorna i skala 1:100 000 omfattade det triangelformade området mellan Linköping, Norrköping och Söderköping. Den ena visade utbredningen av skilda typer av fornminnen, den andra förekomsten av medeltida gårdar. Slående är att områden med fornminnen i regel också innehåller medeltida gårdar men att bebyggelsen koncentrerats. Slående är också att stora områden som saknar fornminnen koloniserats under medeltiden även om gårdarna ligger glest.

Det var i detta landskap som klostret började verka. Efter Eriks information vid Överstad Källgård, tog vi oss med bilar till Källgården och vidare därifrån till fots till torpet Hagalund där vi möttes av framdukat kaffe och hembakat, liksom information om platsen och dess tidigare innevånare, förmedlad av Sven Hellström. I ett underbart fint och soligt väder tog vi oss därefter an en vandring i skogen under ledning av Gert Franzén.

Första stoppet gjordes uppe på kullen ovanför torpet, till synes i en vanlig skog, men där var marken egendomligt stenfri för detta höga terrängläge. Gert berättade att vid mindre grönskande mark, höst eller vår, kunde man där se åkerytor från bronsåldern. Vad som saknades var den röjningssten som med nödvändighet borde finnas intill åkrarna. Förklaringen till stenfriheten fick vi strax när vi ett stenkast bort fick se ett mycket stort gravröse från bronsåldern, ca 3000 år gammalt.Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.

Vandringen gick vidare och inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten. Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.

Inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten.Efter vandringen längs vägen anträdde vi fornborgen på Källtorpsberget. Gert berättade att han vid tidigare granskningar av borgen blivit förbryllad över dess form och karaktär. Lösningen visade sig vara att det är två fornborgar som sitter ihop. Den äldre delen ligger kring berget i nordväst, den något yngre ner mot sydost. Det är inte möjligt att veta varför man gjorde så, men den troligaste förklaringen kan vara att den äldre borgen blev för liten i den starkt expansiva mellersta järnåldern, 0 – 550 e.Kr, då båda borgarna byggdes. Fornborgarna var ju samlingsplatser för bygdens folk, oftare än försvarsanläggningar, och det behövdes utrymme innanför murarna.

Från ett ställe med fin utsikt berättade Erik om det tidigare vattnet i landskapet och hur det hade förändrats genom både naturens och människans ingrepp. Vid vägen tillbaka till bilarna följde vi den gamla och ofta rätt mäktiga fornborgsmuren i öster, där även en mur från 1800-talet blandar sig i. Denna yngre mur ser helt annorlunda ut och man såg tydligt att fornborgens mur har fått släppa till stenar till bygget.

Vid skärningen mellan dessa murar tackade vi varandra för en trevlig tur och äntrade hemfärden.

Sven Hellström, Gert Franzén och Erik Berggren summerar dagens exkursion och diskuterar det fortsatta arbetet med kartläggning av senare skeden av landskapet Östanstång.

Information om dessa och alla andra kända fornlämningar finns på http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html.Lämplig karta med fornlämningar finns på http://gise.lst.se/gise/default.asp