Det var titeln på fil dr Ann Catherine Bonniers välbesökta föreläsning i Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping den 30 september. Ann Catherines studier av de sju klosteranläggningarna Vreta, Fogdö/Vårfruberga, Gudhem, Byarum/Sko, Askeby, Riseberga och Solberga visar att det finns stora olikheter dem emellan. Till exempel utmärker sig klosterkyrkorna i Vreta, Askeby och Sko för att ha fungerat både som sockenkyrka och klosterkyrka. På tre platser, Vreta, Gudhem och Vårfruberga anlades klostret norr om kyrkan, inte på den södra sidan som vore det naturligaste. Anledningen var troligen att det där fanns gravar.

Askeby klosterkyrka presenterades särskilt ingående, i synnerhet det mycket speciella västpartiet som bar det sedan länge rivna tornet. Ann Catherine påpekade det ovanliga i att dörren som leder in till det nedre tornrummet är placerad i liv med muren, vilket tyder på att där troligen inte funnits någon dörr från början utan endast en öppen passage till en anslutande gårdsanläggning. Normalt borde dörren haft en i muren indragen placering.

Mycket speciell är också förekomsten av tornets båda rum, eller kapell, och sidotrapporna som förbinder dem. Denna i Sverige unika konstruktion upprepades något senare i Bankekinds kyrka, om än något förenklad. Men vilken funktion har denna  anordning haft? Ann Catherine menar att nunnorna kan ha använt det övre tornkapellet för sina gudstjänster innan det nya koret fanns. För att komma dit utan att se, eller ses av församlingsborna kan de ha använt sydportalen och trappan i sydmuren. Men då frågar man sig: Firade  nunnorna mässa samtidigt som församlingen? Vilka gick i så fall in först? Var det inledningsvis överhuvud taget fråga om nunnor? Eller var det mer en gemenskap av kvinnor utan någon specifik ordenstillhörighet? Det är bara några av alla de frågor som Ann Catherine ställt sig under sin forskning om de cisterciensiska nunneklostren.

Askeby klosterkyrkas byggnadshistoria är komplicerad och om byggnadernas funktion är mycket osäkert. En undersökning av den så kallade Borggården, området mellan kyrkan och den nuvarande församlingsgården, står därför högt på klosterföreningens önskelista.

Innan minglandet vidtog avtackades Ann Catherine med bokgåvor för en generös och tankeväckande föreläsning.

I början av juni besöktes Askeby klosterkyrka av två lekmannagrupper från den katolska församlingen i Linköping.

Först kom ett tjugotal kvinnor från den Kaldeiska kvinnogruppen. Det var den 6 juni, och ett par dagar efteråt besöktes vi av en något mindre grupp från den Franciskanska Sekularorden.

Alla besök – både de i grupp och sommarkvällsvisningarna – innebär intressanta möten. Det är vi som visar helt överens om. Ibland möter vi dock något oväntat, något alldeles speciellt och tankeväckande .  De kaldeiska kvinnornas besök kom att bli särskilt minnesvärt .

Medlemmar i den katolska församlingen brukar ordna besök i näraliggande kyrkor för de dessa kvinnor. För många av dem har det inte alltid varit självklart att i frihet kunna besöka en kyrka. Denna strålande dag hade de besökt Vårdsbergs kyrka innan de kom till Askeby. Därefter skulle de fortsätta till kyrkan och stiftsgården i Vårdnäs.

Visningen tolkades till kaldeiska. Det var förmodligen första gången som det språket klingade under Askebys valv. Kvinnorna var mycket intresserade, i synnerhet av de många Mariabilderna. Deras vördnad för Maria väckte en tydlig känsla av samband med klostertiden.

Här följer några bilder som tagits av Irene Devenney.

I maj hade Askeby besök av två grupper med klostervänner från Fontfroide i Frankrike och Herkenrode i Belgien. De tillhör, liksom vår egen klosterförening, Det europeiska förbundet av cisterciensiska kloster och klosterplatser. Varje år ordnas en resa för dessa föreningar av äkta paret Irene Bien och Jean-Louis de Lagausie till cisterciensiska klosterplatser. I år gick resan till Sverige och under tre dagar besökte de i tur och ordning Sko, Varnhem, Gudhem, Nydala, Alvastra, Vreta och Askeby för att studera hur man förvaltar det cisterciensiska arvet vid det som återstår av klostren och försöka förstå hur det var möjligt att upprätthålla den stränga klosterdisciplinen under våra nordiska klimatförhållanden. Grupperna som bestod av vardera runt 35 personer anlände med fem dagars intervall. Den 12 maj besöktes Askeby av den franska gruppen, se bilderna nedan, och den 17 maj var det belgarnas tur. Programmet i Askeby, som var detsamma för båda grupperna, bestod av visning av klosterområdet, kyrkans konstskatter från klostertiden och visualiseringen, dvs i stort sett det vi brukar visa vid våra vanliga visningar – fast på franska. Kvällen avslutades med en måltid i församlingsgården då våra gäster överlämnade gåvor till såväl klosterföreningen som församlingen och hälsade oss varmt välkomna att besöka Fontfroide och Herkenrode!

I kyrkans besöksbok står att läsa: Merci pour votre chaleureux acceuil très cisterciens. Nous garderons un excellent souvenir de notre venue à l’abbaye d’Askeby. Vous serez toujour les bienvenues à Fontfroide. Bien cordialment, Jean Louis et Irene de Lagausie. Abbaye de Fontfroide, Narbonne, France.

Bilderna från besöken är tagna av  Gunnar Bergman.  Klicka här om Du vill se den belgiska gruppens  egen film från klosterbesöken.  Varnhem saknas dock, där strejkade kameran.  Du kan också ta en titt på klosterplatserna i Fontfroide  och Herkenrode.

__________________________________________________________________

VAD BERÄTTAR FYNDEN FRÅN UTGRÄVNINGEN I ASKEBY?

Den 15 april samlades ett sjuttiotal intresserade åhörare för att få veta mer om de unika utgrävningarna i Askeby kloster.  Arkeologerna Karin Lindeblad och Maria Sjöquist från Riksantikvarieämbetets avdelning UV Öst berättade om resultaten från den arkeologiska undersökningen som gjordes sommaren 2012. Karin Lindeblad inledde med att berätta om själva undersökningen. Det var en exploateringsgrävning som föranleddes av det planerade skolbygget. Endast de områden som berörs av byggnationen undersöktes- så är regelverket!

Det som gör den här undersökningen så intressant är att vi har fått mer kunskap om vardagslivet i klostret. Arkeologerna träffade på rester av ekonomibyggnader och även ett par brunnar och en kalkugn. Kalkugnen har använts för att bränna kalk som efter s.k. släckning  användes till murbruk vid uppförandet av klosterbyggnaderna. De hittade också ett dike som kan ha varit en del av den yttre begränsningen av klosterområdet.

Det  kom fram mängder av djurben. Osteologen/djurbensexperten/ Ola Magnell kunde se att det hade funnits rådjur, nöt, kor, hästar, get, svin, höns, får, hund, gås och knölsvan. Fiskben och fiskfjäll visar att man åt sill och strömming, torsk  och stör från Östersjön . Bland insjöfiskarna finns abborre, gös och karpfiskar. Flera dammar finns i anslutning till klostret och de kan ha använts både till fiskodling och som fisksumpar.

Särskilt stör och rådjur är det ovanligt att finna i ett kloster och benresterna visar att några måste ha haft ett överdådigt kosthåll! Om det var nunnorna eller gästerna i härbärget vet vi inte.

Av föremålen som kom fram nämndes särskilt den stor mängden av keramik som kom från nordtyska kannor. Det var ovanligt mycket lerskärvor i fyndmaterialet.  Vad lerkrusen har använts till finns det olika teorier om. Kanske har krusen behövts för  import av drycker eller så  kan de vara  vängåvor från tyska invandrare som övernattade i härbärget.

Arkeologerna hittade också ett bleck av bly som ingen vet vad det använts till. Forskning pågår!

Efter kaffepausen fördjupade vi oss i ölbryggning. Maria berättade att den husgrund man funnit i anslutning till brunnarna har använts som kombinerad bakstuga och bryggeri. På golvet fanns rester av spannmål och kirskål, som man odlade som sallad! Det fanns också rester av humle och pors.  Öltillverkningen var en kvinnosyssla berättade Maria Sjöquist. En tredjedel av medeltidsmänniskornas kaloriintag  kom från ölet och man drack 3-5 liter öl om dagen, men styrkan varierade! Om öltillverkning har Maria Sjöquist skrivit i tidskriften Arkeologi i Östergötland 2013.

Karin Lindeblad har redovisat resultatet av 2012 års utgrävning  i  UV RAPPORT 2014:64. Här finns länken till den rapporten.

På palmsöndagen den  24 mars samlades ett drygt trettiotal av föreningens medlemmar till årsmöte i församlingshemmet. Hans Palmlöf ledde årsmötesförhandlingarna och omvaldes till ordförande för 2013. Även resten av styrelsen är oförändrad sen föregående år. Kassören redogjorde för ekonomin som  är stabil. Susanne Glöersen berättade om årets programverksamhet och nämnde bland annat att torsdagsvisningarna i samarbete med Sensus börjar efter midsommar. I maj får vi besök av vänföreningar från Belgien och Frankrike.

Efter en stärkande kaffetår gick vi till kyrkan för en rundvandring i Stilla veckans tecken med Susanne Glöersen och Hans Palmlöf.  Första anhalten var krucifixet där Hans Palmlöf tog upp psalm 135  ” Se vi gå upp till Jerusalem ”  och Susanne berättade om krucifixet som är en verklig klenod. I koret fick vi  av Hans höra om psalm 144 ” O huvud, blodigt, sårat” som vi sjöng innan Susanne berättade om altaruppsättningen med den sörjande Maria. Vi lyssnade till sång från Nådendals kloster innan vandringen avslutades med en genomgång av glasfönstret som Einar Forseth gjorde i början av 1950-talet med den uppståndne Kristus som tema.

Invigning av den nya hemsidan och ett nytt konstverk

2013 års programverksamhet startade den 23 februari när ett fyrtiotal medlemmar slog sig ner i församlingshemmet på lördagseftermiddagen för att lyssna på Susanne Glöersen när hon berättade om det grafiska blad av Viking Forsberg som föreningen fått i gåva av Åke och Kerstin Engberg till minne av Åkes far som var lärare och kantor i Askeby. Det blev en spännande resa tillbaka till medeltiden och Susanne presenterade ett par förslag till vilken händelse i klostrets historia som Viking Forsberg inspirerats av. Hon kunde också visa var han hade hittat förebilder till detaljer på bladet i Norrköping. Läs mer under Klostret i bygden, Viking Forsberg

Efter kaffepausen visade Gunnar Bergman hur den nya hemsidan är uppbyggd. Sen tog Sven Hellström vid och berättade om hur ny forskning om klosterbygden efter år 1500 ska visas i form av kartor.