”Det svenska bondeståndets räddning”
Bondeuppbåden var ännu i början av 1500-talet viktigast för försvaret, men rytteriet blev snart av stor betydelse. 1526 skulle så varje frälseman som ägde mer än 400 Rdr hålla en ryttare, och snart därefter bidrog också bönderna med ryttare i landskapshärar, Askeby med fem till sju ryttare. Rytteriet var ända till slutet av 1700-talet den prioriterade försvarsgrenen.
Nästa stora genomgripande försvarsorganisation var det välkända 1682 års indelningsverk. Odlad mark delades nu in i rusthåll och rotehåll, det senare var landshärar med knektar som skulle kunna försörja familjen på ”knekttorp” väl spridda odlingslandskapet över. Med rusthållsorganisationen byggde man upp det mycket kostsamma rytteriet som delades in i ett antal länsregementen. De enskilda rusthållen, som var gårdar på vanligen ett halvt eller trefjärdedels mantal, avsatte jord till ryttaren och hans familj, höll en ryttarhäst samt bekostade en del av utrustningen. Nämnas bör att rusthållaren, som bonden benämndes, hade vissa förmåner. Den äldste sonen fick t.ex. inte skrivas ut till krigstjänst.
Rusthållen blev på sikt det svenska bondeståndets räddning som jordägare och politiskt verksam klass. 1791 bestämdes efter mycket starka motsättningar i huvudsak mellan gustavianer och antigustavianer att Östgöta kavalleri under en tid av 50 år skulle tjänstgöra som infanteri. Rusthållarna fick nu mot en mycket låg avgift befrielse från uppgiften att hålla ryttare, häst och utrustning, ett synnerligen förmånligt avtal.
https://askebyhembygdsforening.se/Dokument/AllaKungensman.pdf
