Begreppet Kulturmiljö definieras, också internationellt, som ”resultatet av påverkan och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga krafter”. Sveriges riksdag fastställde 1987 Naturresurslagen som skall verka för skydd och vård av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Nu finns omkring 1 700 sådana områden definierade, i Östergötland ett nittiotal.
Askeby kloster, som stått i centrum för våra studier, var givetvis deltagare i bruket av natur- och kulturlandskap, och vi ser konsekvenser ännu in i vår tid. Det har givit oss anledning att från forntid till nutid ge exempel, utifrån det geografiska området mellan Linköping och Söderköping, en mångsidig odlingsbygd med anknytning till slätt-, kust- och skogsbygd. Det har t.ex behandlats i studier av det riksbekanta Ändmoränstråket i Örtomta samt i beskrivningar av kulturmiljöer i bygden som Askeby, Fläret, Ekenäs.
Älvsborgs lösen 1571 ger således bilden av en fattig eftersatt socken. Under Rantzaus terrorattack brändes två frälsegårdar i Nartomta och en i Överstad. I Askeby fick, som i alla krig, invånarna bära de tunga bördorna, klostergodset förvaltades av G Bielke på Sturefors, Askeby socken var ett slags ingenmansland annex till Gistads församling till 1555 och därefter till 1581 tillhörande Vårdsbergs församling. Någon kyrkojord fanns inte men nu avsattes högst begränsat antal utjordar och lönejordar.
Hur hanterades då ”sockenfrågorna” under dessa förhållanden? Kungen såg tydligen de svåra kriserna för 1576 fick ståthållaren i Östergötland i uppdrag att tillsamman med ”fogdarna däromkring” utöva tillsyn över Askeby klosterkyrka ”som löpte fara att förfalla”. Men renoveringsivern avtog snart.